• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till innehåll

Linas Blogg

  • Bloggen
  • Arkivet

Arkiv för december 2010

Helt ärligt?

december 6, 2010

Helt ärligt nu, varför är det så oerhört kul att snacka skit om folk? Särskilt i den här lilla staden verkar det ta mig fan vara allas största nöje. Och visst. jag är inte felfri, jag tycker att det är jättekul att prata om folk men måste man fokusera på negativa saker? Allt går ju tydligen att framställa som dåligt.

Om man inte jobbar är man lat, skitsamma om du pluggar, är sjukskriven, Mammaledig eller arbetssökande, alla som inte jobbar gör tydligen inte det eftersom de är lata och heller lever på nån annan. Om någon däremot försöker sig på ett annorlunda jobb eller vill göra karriär då ska de helt plötsligt inte tror att de har nåt att komma med. Nej ett ”vanligt” jobb ska man tydligen ha. Sedan sitter folk hemma och drömmer om att jobba med något de brinner för, är det underligt att vissa blir bittra?

Överhuvudtaget så ska man visst vara så vanlig som möjligt för att passa in i någon slags mall för hur man ”ska” vara och jag tycker att det är så jävla tråkigt. Nu vet ju inte jag särskilt mycket om hur det är att vara kille men som tjej verkar det finnas ett stort antal regler som måste följas.

Man får inte vara mån om sitt utseende för då gnäller folk över att man är fåfäng och ytlig, men man ska samtidigt vara snygg. Men inte för snygg för då kan man ju få för mycket uppmärksamhet och det går ju inte för då blir andra tjejer avundsjuka. Är man blyg blir man uppfattad som tråkig och är man utåtriktad tror folk att man raggar på allt och alla. Är man för smal tror folk att man har ätstörningar och väger man några kilo för mycket är man ”fet”.

Är det den svenska avundsjukan som är boven i dramat eller är det människor i små samhällen som det är fel på? Eftersom vi får lära oss från början att inte sticka ut och att inte tro att vi är något är det kanske inte så konstigt att en del människor blir inskränkta.

Kan vi inte bara låta alla vara som de är utan att snacka så jävla mycket. Och om man nu ska prata om människor kan man väl hålla sig till sanningen och inte hitta på en massa skit. Har tappat räkningen på alla sjuka saker jag har hört om mig själv, fattar inte vart sånt kommer ifrån.

Ett väldigt rörigt inlägg ser jag nu men jag var bara tvungen att skriva av mig lite eftersom jag är så otroligt trött på att man inte kan lita på folk utan att man måste passa sig för vad man säger och gör hela tiden. Jag tycker på riktigt att om någon har problem med något jag säger eller gör så kan de väl säga det till mig på ett civiliserat sätt istället för att sprida ut lögner. Prata gärna om sånt jag faktiskt gör istället, det borde ju räcka.

//Lina

1 kommentar

Dag 3 – Ett ögonblick

december 6, 2010

Det är ju så svårt att bara ta ett ögonblick, det finns ju så många. Miljoner av dem. Hälften kommer sorgligt nog att glömmas bort och andra kommer man att vilja förtränga. Men det finns de ögonblicken man aldrig kommer att glömma. Ibland är de inte ens viktiga men de etsar sig fast endå. Jag har valt ett av de stoltaste ögonblicken i mitt liv, när jag hoppade ett hinder på över 1 meter första gången.

Vi hade hoppat och tränat i flera veckor med varierade resultat och det här var sista dagen innan jag skulle lämna tillbaka min sommarhäst Olliver, tror att det var 2005 eller kanske 2004. Hur som helst så hade vi aldrig kommit över 1 meters gränsen och jag hade faktiskt gett upp när min kompis Carro tyckte att vi skulle hoppa ett sista hinder som avslutning på sommaren. ”det är 95 cm” var det sista jag hörde innan vi red mot hindret som såg otäckt högt ut. Men vägen blir perfekt, språnget mjukt, vi lyfter, svävar, allt stämmer. Allt är perfekt. ”Du har precis hoppat 110 cm” är det enda jag hör i landningen.

Detta är konstigt nog ett av de ögonblick som sitter som sten i mitt minne. Inte särskilt viktigt egentligen, men endå.

//Lina

Lämna en kommentar

Min helg!

december 6, 2010

I fredags var jag, Daniel, Niclas, Lina, Hannes och Carro hemma hos Dannes bror Magnus och gjorde julgodis och bakade pepparkakor + Eiffeltornet som pepparkakshus. Mange bjöd på supergod mat också så det blev en riktigt trevlig kväll :).

På lördagsmorgonen gick Daniel upp lite tidigare än jag och förbjöd mig att komma ut i köket. När jag väl fick komma ut hade han gjort världens största frukost och tänt massa ljus. Mysigare morgon blir det nog inte. På kvällen firade vi Martin som fyllde 30. Här blev det också supergod mat, massa dans och trevligt folk. En kanon-kväll helt enkelt!

Igår tog vi det ganska lugnt på dagen och på kvällen åkte vi hem till mamma och åt Kalkon med min familj. Jag har bara ätit kalkon en gång innan men fan va gott det är! Funderar på att gå ut till dem och äta rester ikväll också.

Nu ska jag börja på min Business Writing in-tray exam. Inte så kul men snart är kursen klar som tur är!

//Lina

Lämna en kommentar

Snö, snö, snö

december 3, 2010

När ska det räcka med snö undrar jag? Man kan ju inte göra något som vanligt när det är sånt här skitväder. Kom inte och säg att det är mysigt med snö för det tycker man nog bara om man inte måste vara ute i den och göra nåt väsentligt. Visst, jag skulle också gilla snön om jag bara behövde gå ut i den för att åka pulka. Men när bussar är försenade eller inte går alls, bilar vägrar starta och det inte går att cykla för att det är svinhalt, hur i helvete ska man ta sig fram. Om man inte vill gå flera mil. Usch och fy för snön säger jag bara.

Och alla ni som älskar snö behöver ju inte bli för upprörda, alla gillar inte samma saker även om det verkar vara oerhört svårt att acceptera.

Är fortfarande bitter och sur på allt och dessutom har jag ont i ryggen, är inte en rolig människa just nu.

//Lina

Lämna en kommentar

Men vad har hänt?

december 2, 2010

Varför har bilden på min header blivit lika stor som Sverige?

/Lina

Lämna en kommentar

Tråk-Torsdag.

december 2, 2010

Vad är det som gör att vissa dagar är helt hopplösa redan från början? Det spelar liksom ingen roll vad man gör eftersom det mesta blir fel och även om något råkar bli rätt så tycker man att allt suger ändå. Jag stör mig på allt idag, min stökiga lägenhet som fortfarande efter ett halvår inte är färdigmöblerad, jag stör mig på att jag inte har fått min lön ÄN och jag orkar inte ta tag i det, jag hatar att jag måste komplettera en uppsats för att jag var för lat för att göra den ordentligt från början, jag kan inte ta mina vanliga promenader för att jag helt plötsligt bor i Sibirien så jag känner mig lat, min pojkvän bor 100 miljoner mil bort känns det som och jag har inga roliga planer för kvällen eftersom jag måste plugga. Blää!

Varför måste allt va så jävla jobbigt ibland?

//Lina

Lämna en kommentar
  • « Föregående sida
  • Sida1
  • …
  • Sida4
  • Sida5
  • Sida6
  • Sida7
  • Nästa sida »