Hello!
Den här veckan är Philip snorig så han är hemma från förskolan. Eftersom han inte är sjuk, bara snor, lite hosta och massa dregel så misstänker jag tänder men man vet ju aldrig så det känns bra att ha honom hemma.
Vi har riktigt mysigt om dagarna och varvar lek med tåg och mys i soffan med promenader och turer till lekparken utanför oss. Det känns lite som att vara föräldraledig igen.
Jag älskade ju föräldraledigheten och det är verkligen en sorg att jag inte kommer att få uppleva det igen. Aldrig mer få vara hemma och spendera dagarna med en liten varm och mjuk bebis.
Men nu var det inte det inlägget skulle handla om, utan om att jag äntligen har fått träffa Kasper! Min gudson som är den gulligaste, snällaste lilla bebisen. Bara titta på honom, så otroligt söt!
Hade en så mysig eftermiddag och det var så kul att träffa Cajsa igen. Vi tog en promenad i måndags också och det var så lyxigt att kunna gå långpromenad med bästis och bebis.
Jag ser så mycket fram emot allt vi kommer hitta på med våra små killar. Det ska bli så kul när de kan lära känna varandra.
Nu vaknar Philip så jag ska gå upp och hämta honom och fixa lite sen lunch till oss. Sedan ska vi göra en av Philips favoritsysslor, gå till återvinningen och slänga ”kääää” (skräp).
Jag känner igen mig i att vab i coronatider känns som att vara föräldraledig. Dock hoppas jag på att kanske få vara föräldraledig igen. (men tar inget för givet då vårt barn tog sina år att bli til och vi blir ju inte yngre heller..) Men det låter som ni bestämt er att ni är nöjda med antalet i familjen?
Visst gör det, särskilt när man är hemma länge. Mysigt att se fram emot en eventuell andra föräldraledighet. En av oss är nöjd med antalet här hemma och en av oss är inte det. Jag har aldrig sett mig själv som mamma till bara ett barn och har drömt om minst två. Men livet blir inte alltid som man tänkt sig tyvärr.