Höstdepp

Ok, jag förvarnar redan här om att detta inte är ett happy inlägg. Som varningstexter i filmer med våldsamt innehåll kommer här min lilla varning om att detta är ett deppigt inlägg med inslag av corona-hat. Så nu vet ni det, scrolla vidare på egen risk.

Sedan i måndags har jag känt mig så trött, irriterad och gnällig. Jag har ont i nacken, ont i ryggen, sån träningsvärk i låren att det till och med gör ont att ta på dem och nu har dessutom min ena visdomstand börjat krångla som den gör med jämna mellanrum. Det gör ont i hela käken och bara att prata normalt är jobbigt.

Jag kommer verkligen inte upp på morgnarna eftersom jag är sååå trött. Vill bara ligga kvar i sängen och hatar att vi måste stressa till förskolan för att vara där halv 8. Jag hade mycket hellre lämnat strax innan 8 men eftersom det är frukost mellan 7.30-8.00 får man inte lämna då och om jag lämnar efter 8 blir jag sen till jobbet. Men funderar på att börja en kvart senare om dagarna bara för att slippa den vidriga morgonstressen.

Sedan har vi ju vårt härliga renoveringsprojekt i hallen som på riktigt aldrig blir klart. Är så fruktansvärt trött på att vänta på hantverkare så jag vet inte vad. Jag fattar att de också är fullbokade och vi är ju idioter som är ute i sista minuten men ändå. Det är så tråkigt att inte kunna göra klart.

Jag hade ju en bild av att vi skulle vara klara med både hall och vardagsrum till jul men det kommer ju inte att hända. Är så osugen på att adventspynta i ett fult rum men ett år mer eller mindre spelar ju egentligen ingen roll. Blir bara så frustrerad. Känner samma om köket. Det är inte kul att inreda och fixa när inte grunden är bra.

Alla våra lådor, skåp och garderober är proppfulla och jag måste verkligen ta tag i att rensa och sedan se till att saker faktiskt lämnar hemmet och inte blir stående i tvättstugan och min walk in closet men fan vad det är tråkigt att rensa när man inte är på humör. Jag borde ju bara ta en låda/skåp/kartong och rensa varje dag tills jag är klar men hittar ingen ork.

Sedan är jag vidrigt trött på Coronan. Inte för att man måste hålla sig hemma tillvardags, det gör jag ju ändå, men att man inte kan njuta av att gå in i en butik, inte träffa folk på en fika på helgen, sitta ensam på ett kontor och jobba samt värst av allt: inte kunna planera framåt.

Jag vill kunna träffa min bästis vid jul, fira nyår som folk och bjuda in till julfirande utan att oroa mig för att vi sprider smitta till mina föräldrar. Jag vill kunna leva som vanligt och inte anpassa mig efter detta jävla virus mer.

Så, nu har jag gnällt färdigt för idag. Nu ska jag äta upp min lunch och fundera över om jag kanske ska äta min pms-medicin på heltid för detta är inte kul.