Hösten

Oj, det var verkligen en evighet sedan jag sist kikade in här. Jag ser att ni är ett tappert gäng som går in här varje dag och jag har haft så dåligt samvete för att jag inte har hunnit med/prioriterat att skriva något här.

Sist vi hördes var det ju högsommar och semester. Sedan dess har det inte hänt några stora grejer så jag tänker att vi dyker direkt in i hösten nu. För visst är hösten mysig så här i början när alla träd har sina löv kvar, sprakande i alla färger, och luften är klar och krispigt sval.

I helgen var jag, Helen och Anne-Sophie i Helens torp och hade tjejhelg. Så himla härligt att packa ned mysiga outfits, rustika linnelakan och ett gott vin för att sedan åka och handla plockmat tillsammans innan avfärd mot torpet.

När vi kom fram landade vi en stund i soffan innan vi tog oss ut på en långpromenad och svampjakt i skogen. Det var strålande sol, lagom svalt i luften och så tyst och stilla som bara skogen är. Jag älskar verkligen skogen nu under den tidiga hösten. På sommaren känns den instängd och stickig, då vill jag ha öppna ängar, stränder och hav, men nu känns den mysig, inbjudande och rogivande.

Vi hittade massor med kantareller och jag såg inte en endaste orm, min stora skogsfobi, så jag var otroligt nöjd.

När vi kom tillbaka dukade vi upp alla godsaker vi köpt innan vi åkte. Vi testade en ny ost som hette Honey Bee, en hård, mild getost med touch av honung. Bland det godaste jag någonsin ätit i ostväg. Den, en fransk bondost och brie var den perfekta ostbrickan.

Kvällen gick så där snabbt som den bara kan göra när tre tjejer dricker vin, äter och pratar och strax efter midnatt kröp jag ner i mina linnelakan (ett måste på landet) och sov gott tills jag vaknade vid 05.45. Som att kroppen är inställd på att gå upp då. Det var ju dock inte vad mitt huvud ville så kroppen fick snällt finna sig i att ligga kvar efter att jag varit uppe och kissat.

När jag smög genom vardagsrummet och såg solen glittra i all dagg utanför fönstret och det enda som hördes var någon slags fågel, så kände jag så starkt att jag också vill ha ett landställe. En plats som bara innebär lugn och avkoppling.

När vi hade vaknat på riktigt, ätit en god frukost och packat ihop alla grejer bar det av hem till stan igen. Jag höll på att längta ihjäl mig efter min unge så det var skönt att komma hem och krama honom. Att man kan bli så glad av en liten människa.

Resten av söndagen spenderades som vanligt på Coop för storhandling och hos mamma för fika. På kvällen lagade vi varma mackor och tittade på Lego Masters, vårt nya favoritprogram. Så kul att vi har hittat något som Philip också uppskattar.

Den här veckan har jag inte planerat något särskilt förutom ett frisörbesök. Jag ska försöka hinna med att gå promenader i solen, gå igenom Philips garderob inför den kyligare säsongen och rensa lite i mig egen garderob.

I helgen som kommer ska R och de stora barnen åka till Öland med husvagn och jag och Philip ska ha ensamhelg. Jag ser fram emot att vara hemma och fixa fina höstplanteringar i krukorna på framsidan, höst-dekorera i vardagsrummet och bara hitta på små utflykter med Philip. Håller tummarna för att vädret är lika fint då som det är nu.