Hej på er! Hoppas att ni hade en fin helg och en bra start på veckan. Min helg var blandad men mestadels bra. Det var så mysigt att hämta en glad Philip på förskolan och gå hem och äta banan och titta på Pippi Långstrump.
Fredagskvällen bjöd dock på en krossad ruta eftersom några ungar tyckte att det var kul att kasta en stor klump med is och grus på ett av våra fönster. Som tur var höll innersta rutan så vi slapp minusgrader inomhus. Men så tråkigt, dyrt och onödigt ändå. Tydligen var det fler i vårt område som fått snö och is inkastat genom rutor, på bilar och på uteplatser. Man kan ju alltid hoppas att den som gjort det ångrar sig och aldrig gör det igen.
Hur som helst så var det en hemmahelg även denna helg. Jag tycker ju inte att det är särskilt jobbigt att hålla mig hemma eftersom jag faktiskt tycker att det är väldigt mysigt. Men jag börjar verkligen sakna att gå och fika på ett cafe, strosa runt i butiker och äta goda restaurangmiddagar eller middagar hos vänner.
På lördagen tog vi oss ut och åkte pulka i en backe nära oss tillsammans med barnens farmor och farfar. Det var kul även om Philip var extremt trött och på dåligt humör när vi kom dit. Men det ordnade upp sig och det var skönt med en utflykt. Det bästa är ju nästan att komma in efteråt och fika haha.
På kvällen gjorde vi hemgjord pizza på libabröd. Jag gjorde min favorit med creme fraiche, riven mozzarella, fetaost, rödbetor och rosmarin. När den kommer ut toppar man den med honung, citronolja och bladspenat. MUMS! Älskar den kombinationen. Barnen fick ”vesuvio” vilket också gick hem. Philip älskar dessutom ananas och banan på sin pizza.
På söndagen var jag och Philip hemma hos min mamma och fikade på årets första semlor. Jag älskar semlor och det gjorde Philip också. Han fick en halv men åt upp mitt lock och ville ändå ha mer så han hade nog kunnat äta hela. Lilla jätten Jopp-Jopp.
Så otäckt med rutan, hoppas att ingen skadade sig.
Jag har en fråga som kan vara för privat att svara på, då behöver du verkligen inte det. Har följt din blogg sen du blev mamma och du har skrivit en del om att du vill ha fler barn men inte din sambo.
Nu är jag i nästan samma situation som du, vi har en underbar son på två år. Min man vill inte ha fler barn och jag vill verkligen ha minst ett till. Hur gör man för att hantera det? Hur gör du? Jag blir galen.
Jag vet inte varför men jag känner verkligen för att kommentera denna kommentaren. Jag blir så ledsen att kvinnor blir berövade på att skaffa fler barn för att deras män inte vill ge det finaste som finns till deras barn – ett syskon. Att kvinnor som så gärna vill och önskar fler barn inte ska få bli gravida, känna sparkar, gå igenom en förlossning och få upp sitt nyfödda knyte på bröstet. Och sedan se glädjen i syskonkärleken som kommer uppstå.
Man ångrar aldrig ett barn men att få bära med sig en sorg kring en stark önskan om syskon kan prägla hela livet i negativ bemärkelse.
Så fruktansvärt jobbigt och hoppas verkligen era män kan se det vackra i att deras fru/sambo önskar fler barn tillsammans med just han och ingen annan.
All styrka till er!
Jag håller så med dig i det du skriver +1 på den
Nej ingen blev skadad som tur var.
Jag förstår verkligen ditt dilemma och tycker inte att din fråga är för privat. Däremot har jag tyvärr inget bra svar att ge dig. Jag vet faktiskt inte hur jag ska hantera det heller om jag ska vara ärlig.
Just nu förnekar jag att det ens är ett problem. Går typ och hoppas att en av oss ska ändra sig vilket inte är hållbart i längden såklart men har liksom inte orkat ta i det än.
Men ett tips är att gå och prata med någon utomstående antingen själv eller med din man. Om det blir en stor konflikt kan det kanske vara bra att gå i familjerådgivning? Har aldrig provat men vet flera som tycker att det är ett jättebra sätt att jobba på kommunikationen i relationen.
Stor kram!
Mysiga bilder. Men usch för krossade rutor, så onödigt och otäckt…Hoppas verkligen att det inte händer igen.