Tänkte börja med att be om ursäkt för att det gått så lång tid sedan mitt senaste inlägg men sen kände jag bara att ”nej, jag orkar inte be om ursäkt för en sak till”. Det blir glest mellan inläggen ibland, så är det bara.
Veckan som varit har ärligt talat inte varit särskilt härlig. Men det är ju så ibland. Har pms och började äta medicin mot den i förrgår. Känner ingen särskilt stor effekt ännu men hoppas att det kommer.
Vet inte om det bara är pmsen, om det är hösten eller bara livet rent generellt men det är något som skaver nu och borde ju sätta mig ner och fundera över vad det verkligen är men jag orkar inte.
Ibland känner jag bara att jag inte orkar anstränga mig hela tiden. Orkar inte vara smart, ambitiös och engagerad på jobbet. Orkar inte vara en rolig och spontan kompis. Orkar inte vara en bra sambo. Orkar inte vara en pedagogisk mamma. Orkar inte vara en engagerad och hjälpsam familjemedlem.
Mest av allt orkar jag inte känna att jag inte är bra nog. Att jag aldrig räcker till. Är så otroligt trött på att känna så. Hoppas att det bara är pmsen som talar och att allt känns bättre om ett par dagar.
Känner ni också av pms?
Yes, jag känner också av rätt jobbig pms efter barn och amning, hade inga besvär tidigare. Så segt! Men hoppas din medicin hjälper, den är ju avsedd just för pms så det borde lindra ❤ Sen att ha alla de där kraven på sig själv ÄR ju tufft vissa dagar i månaden. Kan du skippa vissa grejer, som att skita i att vara social om du har en tuff vecka, eller be om hjälp med hemmet. Jag brukar sänka förväntningarna rejält om jag har en pms-vecka, typ prio blir träning och att hålla humöret hemma, men sänker ribban ett snäpp på jobbet och struntar i städningen hemma. Brukar kännas lättare då 😊
Japp och medicinerar som fungerar. Fick dock dubbla dosen efter graviditeten. Jag blir orkeslös, omotiverad och låg rent allmänt.