Vecka 38

Äntligen är vecka 38 här!

Jag är så glad över att vi går mot slutet av graviditeten. Jag längtar efter att kunna fungera normalt igen. Nu går allt i slow motion och jag orkar inget, varken fysiskt eller mentalt.

Jag kan inte påstå att jag ser fram emot förlossningen utan tänker mer att det är något som jag bara ska ta mig igenom. Jag har informerat om vilken smärtlindring jag vill ha, resten får bli som det blir.

Jag har ju innan haft väldigt tydliga önskningar, mål och visioner inför graviditeten, förlossningen och den första tiden hemma men har släppt allt sånt nu.

Inget har hittills blivit som jag tänkt och nu orkar jag inte bry mig längre. Så länge han är frisk så får resten vara som det är.

Min enda förhoppning är att jag ska vara lite mer utvilad innan han kommer. Jag tog ju semester innan för att jag hade en tanke att jag ville vara utvilad, stark och positiv inför förlossningen (som ärligt talat är det mest skrämmande jag gjort hur larvigt det än låter) men efter den senaste veckans stress och dåliga sömn känner jag mig trött, svag och omotiverad.

Imorgon ska vi till MVC igen. Håller tummarna för att allt ser bra ut med lilla P.