Förlåt.

Jag kan inte tänka. Inte nåt vettigt iaf. Det gör ont då. Jag kan inte känna heller. För jag vet inte vad jag känner. Hur kan någon bara försvinna? Vara där för att i nästa sekund vara borta. För alltid. Vad tänker man när någon som man både älskat och hatat bara försvinner. När någon som varit en så stor del av ens uppväxt är borta. Vad känner man? Har jag ens rätt att känna något i det här fallet? Jag tror inte det. Så jag låter bli.

Men om jag hade kunnat säga något till dig så skulle det vara: Förlåt.

//Lina