Igår hade jag ett möte i Linköping på eftermiddagen så jag hade planerat att åka tåg dit och hem. Eftersom det är snö gick det givetvis inga tåg utan ersättningsbussar vilket ledde till en trevlig resa och en resa från helvetet. Jag ska förklara vad som skilde dessa resor åt.
På förmiddagen aviserades det tydligt att det skulle bli ersättningsbuss, vart den skulle avgå ifrån och att restiden förmodligen skulle bli densamma som med tåg. Personalen var jättetrevlig och bussen kom i bra tid och var rymlig och fräsch.
På eftermiddagen var det lite oklart om det skulle bli tåg eller inte, när vi sen fick veta att det blev buss tre minuter innan avgång fick jag springa 200 meter till en station som låg skymd bakom ett hus. Fick en stor suck från tjejen i infon när jag frågade vilken hållplats Västerviksbussen skulle gå från och sedan fick vi alla vänta i 10 minuter vid bussen som vi trodde skulle gå till Västervik. När sedan chauffören bemödade sig med att öppna dörren så vi kunde fråga om det var rätt buss visade det sig att det var fel, vår buss var försvunnen.
Eftersom det var 200 meter till infon var det inte direkt läge att springa tillbaka dit och ställa frågor så en kille ringde kundtjänst som sa att vår buss inte gick att få tag i men att de skulle försöka få tag i en ersättare. Denna buss dök upp 16.40, alltså 30 min för sent. Personalen var sur och grinig, bussen var supertrång och det enda sätet jag fick tag på var ett bakåtvänt vilket inte är toppen när man lätt blir åksjuk. Dessutom fick jag sitta ihop med en mamma med tre förkylda barn som satt och hostade och snorade hela resan så jag räknar med att bli sjuk inom ett par dagar.
Kort sagt. Inte ok.
Som tur var blev jag hämtad vid stationen och när jag kom hem möttes jag av detta. Så himla fina rosor från världens finaste sambo. Älskar att han tar hand om mig när jag har haft en jobbig dag.
