Jag lyckades springa ifrån nästan all min ilska på en runda på ca 2 km. Jag har alltid hatat att springa men nu förstår jag dem som gillar det. Det känns lite som att man springer ifrån sina problem och lämnar dem där man började. Idag lämnade jag mina strax utanför St Sigfrids psykiatriska klinik, tyckte att de hörde hemma där haha.
Sedan tycker jag att känslan av att titta bakåt och se hur långt man har kommit på så kort tid är så härlig.
Imorn åker jag hem och firar påsk med diverse familjer och liknande. Ska tydligen festa i Edsbruk imornkväll också. Det kan gå hur som helst 😛
//Lina