Arkiv för oktober 2011

Det pratas mycket om vikthets och lyckohets överallt nu. Bloggare som Kissie, Katrin Zytomierska (har säker stavat fel) och Quetzala Blanco (säkert här med) kritiseras för att de förespråkar anorexi, size zero, dietpiller, lchf, droger och det ena med det andra samtidigt som Blondinbella kritiseras för att hon förespråkar att man måste vara nöjd med sig själv, sin vikt och unna sig det man är sugen på för att må bra. Samtidigt som debatten kring Quetzala och Bellas uttalanden om att romantisera framställandet av en värld fylld av ångest vs. en perfekt värld full av lycka pågår överallt.

Jag måste säga min mening här för jag tycker att debattörerna har missat en väldigt väsentlig del i det hela nämligen att vi ”unga, lättpåverkade tjejer” som läser bloggarna inte är dumma i huvudet. Åtminstone inte större delen av oss. Jag för min del har svårt att tro att en bloggare kan påverka så mycket att man fattar beslut som skadar en själv. Inte börjar väl någon knarka bara för att Quetzala säger att ecstasy är nice? Inte slutar väl någon att äta enbart för att Kissie lägger ut bilder på sig själv som supersmal? Inte känner väl tusentals tjejer ångest över att de inte har lika ”perfekta” och spännande liv som Blondinbella? Eller?

Jag tror och hoppas att de flesta som läser dessa bloggar har förmågan att tänka själva och fatta egna beslut och kan man inte det tror jag att det finns något djupare som ligger till grund för hur påverkad man blir. En dålig självbild utlöser antagligen en ätstörning snabbare än ett inlägg om bantning i Katrins blogg. En lycklig och ”perfekt” vän eller kollega utlöser säkert lika mycket avundsjuka och press som Blondinbella. Och jag för min del blir inte mer eller mindre sugen på droger när jag läser Quetzalas lista över droger och hon testat. Men det kanske bara är jag? Hoppas inte.

Självklart är det ok att bli inspirerad av bloggare, det är väl det som är hela meningen med dem. Men att låta sig påverkas så pass mycket att man tar skada är inte ok. Då kanske man bör sluta läsa den bloggen och prata med någon istället.

Och hela den här grejen med att Quetzala ”förespråkar” ångest och lidande och att Bella hetsar oss till att vi måste tycka att vi är perfekta, lyckade och underbara människor tycker jag bara är löjlig. Mår man dåligt så gör man och mår man bra så gör man det. Vissa känslor visar man öppet, vissa håller man för sig själv. Det betyder inte att man romantiserar bara för att man är öppen med att man mår på ett visst sätt eller lever på ett annat. Det bara är som det är. Sen kan jag väl tycka att det är konstigt att man ska dela upp folk i ”de som mår dåligt” och ”de som är lyckliga”, fan alla är väl lyckliga någon gång och alla mår väl piss ibland. Är det inte det som är det vanligaste av allt? Ytterligheter finns överallt men de allra flesta, som jag känner i alla fall, har båda delarna i sina liv. Uppgångar och nedgångar.

Så kan vi inte bara enas om att alla uttalanden som kändisbloggarna gör inte behöver påverka oss så himla mycket? De är en bunt personer med olika värderingar och åsikter precis som våra föräldrar, syskon, vänner, kollegor och klasskamrater. Alla påverkar vi varandra på olika nivåer men jag tycker att det är lite tragiskt om bloggare skulle vara den största orsaken till varför vi lever som vi gör och mår som vi mår. För så viktiga är de faktiskt inte. Det är bara vanliga människor.