Lina

Det här med drömma är ju rätt konstigt, som inatt till exempel. Jag drömmer att jag och Daniel är i London. Jag har aldrig varit i London så jag har ingen koll på hur det ser ut där egentligen men nu såg det ut ungefär som Göteborg. Jag går in i en galleria med enbart smink. Bara lite dyrare, lyxiga märken som nu är nersatta med typ 90%. Jag är i himlen och plockar ner vara efter vara i min korg som är en sån där vanlig korg som finns i mataffären. När jag kommer till kassan har jag bara en svensk 100-lapp som inte går att betala med så jag tar upp ett kort som inte heller funkar. Då säger jag till expediten ”Jag vet att det inte funkar men det här är ju bara en dröm så jag kan väl få grejerna ändå?” Och det fick jag, plus massa prover på andra produkter.

Hahaha, kul att jag i drömmen visste att jag drömde. Nu ska jag göra mig iordning och åka in till stan, sen blir det plugg och bodybalance.

//Lina

Nu har jag för en gångs skull gjort något riktigt bra, jag har anmält mig till donations registret vilket innebär att om jag skulle dö får någon annan en chans att leva vidare. Jag talar inte om det här för att skryta eller låta duktig, jag gör det för att påminna alla om att ni kan göra skillnad. Ni kan ge någon en familjemedlem eller en vän tillbaka, och vad ska man egentligen med sina organ till om man är död?

En barndomsvän till mig dog nyligen i en tragisk olycka. Han var donator och på grund av honom kan nu ett flertal personer få en chans till ett liv som hade varit omöjligt annars. Det är hemskt att någon måste dö för att andra ska få leva, men mitt i allt det tragiska finns ändå en tröst för vänner och familj i att hans hjärta slår i någon annans kropp och att hans lungor hjälper någon annan att andas.

Det var detta som fick mig att anmäla mig, hoppas att jag kanske kan påverka någon av er.

//Lina

Helt allvarligt nu, om någon bara kunde kläckt ur sig att Växjö är Sveriges näst regnigaste stad INNAN jag flyttade hit så hade jag blivit besparad en väldig massa lidande och varit en betydligt gladare människa. Men som vanligt går det inte att lite på något folk säger.

Jag är dyngsur och funderar på om jag ska duscha innan jag torkar eller vänta en stund. Livsavgörande fråga, verkligen.

Annars har jag varit på språng större delen av dagen, först i skolan 9-9.30 och gjort meningslös kodning, sedan hem och vila en stund äta lite och iväg till Matilda N där de tre musketörerna påbörjade ännu ett banbrytande projekt. Min del blir att skriva om risker och det kan ju passa ganska bra eftersom jag är ganska dum i huvudet och tar rätt stora risker lite då och då.

Hann inte träna nåt idag eftersom jag hade läst fel på schemat och trodde att Core-passet började 17.30 men det var 17.00 som gällde. Jag får väl ta igen det imorn.

Nä, nu har jag bestämt mig, jag duschar innan håret har torkat, allt annat känns onödigt.

Puss

//Lina

Guud, jag är så jävla trött! Jag lyckades inte somna förrän 2 tror jag och sen skulle jag upp vid 7 och koda enkäter som är ungefär det tråkigaste man kan göra. I alla fall när det finns sjukt många och man är väldigt trög i huvudet. Skönt att det är över snart. Nu sitter jag och väntar på att klockan ska bli 19.00 så jag kan åka till stallet, rida min lektion och åka hem och sova. Hoppas som fan att mina grannar håller käften ikväll annars blir det kannibal-Lina som kommer fram hehe. Kanske skulle äta lite också, men jag är för lat för att laga mat så det får bli sallad.

//Lina

”The very worst part is that the minute you think you’re past it, it starts all over again.”

//Lina

Den här helgen har varit mycket händelserik. Cajsa, Maja och Jag började med tacomiddag hemma hos Cajsa där vi också hann förfesta en hel del, så himla kul att träffa dem igen. Kvällen fortsatte på Palladium med dans, drinkar och kvällens roligaste överaskning i form av min älskling som hade fixat skjuts från kräftskivan han va på, då blev jag glad :D. Sedan blev jag lite för glad men det pratar vi inte om eller hur?? Tack, Tack till Carolina som kom och hämtade mig när det gick lite överstyr. Och ett större tack till min Daniel som står ut med mig (och som efterlyser mig när det behövs men det pratar vi inte heller om). Kommer inte på så mycket mer att berätta för tillfället så ni får lite bilder istället:

Me & Majs

Maja posar

Fördelsedagsbarnet Cajsa

Boven i dramat 😛

Maja på Palladium

Jag och Cajsa 🙂

Fler bilder finns på Facebook 🙂

//Lina