Har precis kommit hem från ytterligare en ridlektion. Det va kul idag, fast jobbigt också. Jag kommer inte riktigt överens med hästen jag rider just nu, fast han är cool. Och heter Guinness, det tycker jag är kul. Det sköna med ridning är att för mig funkar det som terapi, det hjälper mig att hålla min rastlöshet i schack. Det som är så perfekt är att man kan välja hur man vill göra med sina tankar och problem, antingen kan du ge dig ut på en runda i skogen och tänka igenom allt noggrant och förhoppningsvis komma fram till nått vettigt. Eller så kan man rida ett riktigt tufft dressyr eller hopp pass för att slippa tänka på allt och slippa känna av all vardagsstress. Det är nog det jag älskar mest, att jag inte har tänkt på skolarbete, tvättider, räkningar, saknad eller något annat på en hel timme. Förstår ni vilken avkoppling. När jag sitter på hästryggen är det bara jag och hästen, här och nu och inget annat. Det är nog så nära frihet man kan komma tror jag.
//Lina
