”I will run until my feet no longer run no more,
and I will kiss until my lips no longer feel no more,
and I will love until my heart it aches,
and I will love until my heart it breaks,
and I will love until theres nothing more to live for.”
/Amy McDonald, Run
Fan, ena stunden springer man på och tycker att allt går ganska bra, nästa sekund rundar du en kurva och springer rakt in i en jävla bergvägg. Krasch, och så ligger man där. När chocken lagt sig gör det ont, inte lika ont varje gång, men det känns, det gör det. Men om man bara får känna efter ett tag inser man att det inte är så farligt. Det tar tid men det går över, man måste bara lära sig att hantera smärtan på olika sätt. Jag har med åren blivit något av en mästare på att hantera saker. Jag har alltid tänkt över allt, hittat en lösning, rest mig upp och fortsatt springa som om inget hänt.
Men inte den här gången, den här gången tänker jag inte tänka, inte känna något alls, jag orkar inte. Så jag tar hand om mig själv på det endå sättet jag kan. Jag fixar till det yttre, eftersom insidan är ett så hopplöst projekt. Jag har gjort manikyr, pedikyr, hårinpackning, ansktsmask, you name it. Jävlar va snygg jag ska bli.
Nu tänker jag sitta här och låta sista lagret nagellack torka medans jag ser på Tv tills jag är så trött att jag inte kan hålla ögonen öppna mer. Och jag tänker stänga av mig själv och inte känna något alls. Så det så.
//Lina
Till min vän:
Jag saknar dej. Jag tror inte att du vet om det eller att du ens ägnat mej en tanke den senaste tiden, men det gör jag. Jag saknar dej som du va på den tiden när vi var sådär galna. När vi hittade på knäppa grejer som ingen annan vågade bara för att vi kunde, och för att ingen av oss skämdes, hur störda grejer vi än gjorde. Jag tror det va du som lärde mej hur kul det kan va att va sådär härligt störd. Det va förövrigt du som lärde mej dricka tyskt mandarin-vin i din källare och på senare år hur man blandar godast drinkar. Du har varit med om stora delar av mitt liv, första hopptävlingen som gick bra ( och de 100 som gick uruselt), skolk från meningslösa mattelektioner, konfirmationslägret from hell, mordhot, 18-års dagen, 100-tals tjejkvällar, när Frou-Frou dog, olycklig kärlek, första krogrundan och diverse andra katastrofer.
En period va du den första jag ringde när nåt gick åt helvete, och den första som fick alla de goda nyheterna. Vi har försvarat varandra no mather what och alltid ställde vi upp för den andra. Jag tror inte riktigt att vi förstod hur bra vi hade det fören vi förorade det. Nu är det försent för att ta tillbaka något, det har hänt och sagts lite för mycket för att det ska kunna bli som förr. Vi är antagligen inte ens samma personer som då. jag vet iallafall att jag inte är det.
Jag vet att du inte har haft det så lätt senaste tiden och om jag vågade ringa dej skulle jag göra det. Så att du visste att jag fortfarande finns här om du vill prata. Att jag fortfarande är din vän. Att jag aldrig slutade bry mej, även om det verkade så. Förlåt för det, och som sagt, jag saknar dej. Eller den du var. Jag hoppas att du en dag hör av dej, för då skulle jag ge vår vänskap en ny chans.
Tills dess hoppas jag att du har det bra och att din lycka vänder till det positiva. Att du hittar en trygghet i dej själv och inte i någon annans drömmar. För du förtjänar det bästa.
// Lina
Idag blir jag hela 20 år! Grattis till mej själv!!! Wooohhhooooo!!!!!!!!!!!
Kan nån vettig människa ge mej ett intelligent svar på varför det måste snöa i OKTOBER?? vad är mening, syfte och mål med det???
Ikväll kommer spännande saker äga rum på Stallarna, vi kommer nämligen utföra ”Sociala Experiment” för att se hur folk beter sig på krogen. Haha typiskt mej att kombinera nytta med nöje 😉
Frågan är vad fan man ska ha på sig i snö/regn/slask storm…Och hur man ska ta sig dit…
Jaja, det löser sig väl. Nu ligger fokus på att packa ner allt som ska med till Viken imorn. Stressigt värre lär det bli. Såhär ser tidsplanen ut
07.00 Gå upp
08.00 Experiment i Biblioteket
10.15 Föreläsning
12.00 Hem
12.30 Buss till Resecentrum
13.00 Buss till Västervik.
Bara hoppas att allt går som det ska… Håll en tumme åt mej 😉
KaosKramar
//Lina
Ja citerar min fina vän Mimmi: ”jag är beroende, är inte du??”
Jo det ska jag tala om för er att jag är. Av vad? Undrar ni säkert. Jo av Jordan Rättsläkare. Det kan helt enkelt inte klassas som friskt att sitta på youtube och kolla ALLA klipp som finns. Men vad ska man göra? Jag är fast.
Jag lovar säga till när jag skaffat mej ett liv igen 😛
Pussar på er darlings!