Linas Blogg

Favorit i repris: Mimmi och Lina på msn!

Lina Daniel <3>
hej! ser att du är upptagen men jag har bara en snabb fråga: ska du till skäraton efter skolan?? När i såfall?

Mimmi säger:
Vadådå?

Lina Daniel <3>
tänkte om du kunde köpa en burk kokosmjölk åt mej på willys på vägen

Mimmi säger:
Det kan jag göra

Lina Daniel <3>
Gracias

Mimmi säger:
måste ha min filofax och ska nog handla lite också

1 timme senare

Lina Daniel <3 säger:
när du ändå handlar, kan du köpa följande: 3 kg självkontroll, 2 liter motivation, anti-skrivkramp-tabletter och ett läshuvud tack

Mimmi säger:
var får man tag på det??

Mimmi säger:
jag vill också ha

Lina Daniel <3 säger:
prova willys hälsokosthylla

//Lina

Haha, klockan är 22.30 och jag är full som ett litet svin… så löser vi probelmen the lina way… see ya tomorrow….

puss
¨

///Lina

Det känns som att alla, verkligen alla mår dåligt över något just nu. Om jag kunde skulle jag hjälpa er, jag skulle lösa alla era problem med en gång. Men det kan jag inte. Jag kan inte ens lösa mina egna. Jag orkar inte ens fortsätta med det här inlägget så jag lämnar över till herr Winnerbäck.

Dunkla Rum:

torka tårarna min vän
jag tror jag vet ungefär hur det känns
som att försöka dansa med en myndighet
du ville bara ha en plats, ett hem
nånting vettigt att göra, vad som helst
om det fanns tid för nåt att växa
om det fanns plats för lite värdighet
här blir man sparkad på i kön till ett ställe
man inte ens vill in på

man tuggar i sig hela svansen
det står alltid nåt i vägen
och du tar dig alltid loss och du rusar
men ändå fångar marken dina fötter

jag kan inte hjälpa dig opp
kan inte lysa upp den väg du springer
jag kan inte vagga dig varm och lugn
du har en annan röst, annan färg
ett annat land med andra klockor som ringer
jag tar mig inte in i dina dunkla rum

det står ett fältslag bakom väggen
dom slår i tomma containrar
det här är helvetets förgård
i december står man stilla i en tunnel
och trängs och trängs och alla bara pratar
om det bara fanns nånting att säga
om det fanns skäl att vilja deltaga
du ser jag kan inte ens förmå migatt hjälpa någon annan
det här är Be Your own star show
det här är Bit ihop och sparka
ge precis vad du behöver och ta vad du kan få

jag skulle gärna hjälpa dig opp
och kunna lysa upp den väg du springer
om jag kunde vagga dig varm och lugn
jag hör nog samma röst och bor i samma land
med samma klockor som ringer
du går inte ensam genom dunkla rum

vasen vinglar på bordets kant
åskan mullrar ovanför ditt tak
uppför är det lättare men neråt är det brant
kan inte landa där med ryggen rak

hornen ryter du förlorade striden
på nolltid har du tappat din glöd
inget nytt under solen
vi har sett det hela tiden
den enes bröd den andres död

se på människorna som sliter för nån annans resultat
se hur flugan kvävs i spindelns nät
se på hyenorna som gräver i kadavret efter mat
se på baggen i det murkna träet

jag kan inte hjälpa dig upp
kan inte lysa upp den väg du springer
jag kan inte vagga dig varm och lugn
vi är vallfår i vargarnas tiddet är gamarnas klockor som ringer
inget ljus där vi irrar och springer
runt i våra dunkla rum

Ja, det är väl typ så jag känner. Väntar på att det ska bli bättre, eller i alla fall annorlunda.

//KaosLina

Ja ni, the winds of change blåser knappast hos mej. Har försökt färga mitt stackars hår från platinablont med utväxt till en (på förpackningen) fantastiskt snygg champagne-mellanblond färg.

Lyckades det? Nej, eller jo, om jag hade velat ha en lila-grå slinga i underhåret hade det funkat. Men nu va det ju inte det jag ville. Så nu skiter jag i att röra mitt hår nånsin, imorn blir det en konsultation med frisör och sedan make-up rådgivning hos bodyshop. Och inte att förglömma, inköp av träningskort och ev. solkort.

By the way så har jag precis kommit tillbaka till Växjö från några dagar hemma. Lika loveley att åka dit, lika hemskt att åka därifrån. Jag orkar inte ens tänka på hur mycket jag saknar alla, framförallt min älskling. Det finns verkligen inget värre än att åka ifrån dem man älskar.

Nää, nu blev det för jobbigt.

Jävla fan.

Godnatt.

//Lina

Alltså allvarligt, jag har problem. Jag vet inte vad det är med mej. Som ni såg igår så va jag helt sjukt pigg och stimmig, skrattade åt allt och va hur störd som helst. Grannarna höll på att bli galna. När jag tillslut gick och la mej kände jag mej så glad och lycklig, som om jag inte hade ett enda problem i världen. Men nånstans där i all min lycka började oron sprida sig, känslan av att det va lite för bra för att va sant.

Alltid när jag mår sådär bra brukar det hända nåt som gör att jag börjar må skit igen. Så jag vågar inte riktigt må bra fullt ut. Fan så tråkigt egentligen. Men nu är jag jävligt trött på att låta livet trycka ner mej. Så fuck everything, nu tänker jag bara släppa all gammal skit jag går och tänker på och se framåt.

Idag är jag fortfarande rastlös. Har varit ledig idag så jag va ute på världens härligaste cykeltur medans vädret fortfarande va fint. Va ute i nästan en timma och bara cyklade runt på måfå. Så himla skönt med lite motion, käns som att det är det jag behöver. Men nu börjar det krypa i benen igen. Jag kan bara inte sitta still, försökte titta på tv lite men jag kan verkligen inte koncentrera mej. Kan inte hålla fokus på något i mer än fem minuter. Så jag funderar på att ge mej ut igen, känns som att jag håller på att bli knäpp. Eller så kanske jag helt enkelt har problem.

Nu vet jag vad jag ska göra, jag ska åka bort till Teleborgs ridskola och bara titta på hästarna. Det kan nog hjälpa. För övrigt va det min kloka mamma som kom på det för ett tag sen, att jag alltid har blivit lugnare när jag är bland hästar. Så jag ska för en gångs skull lyssna på henne. För min mor är väldigt smart. Hon har förövrigt gett mig några av mina bästa visdomsord. Eller va sägs om ”Om du ska ljuga, gör det bra så att folk tror dej”. Mycket användbart.

Ska berätta mer om min fantastiska mamma en annan gång. Nu ska jag ge mej iväg och hoppas att jag blir lite mindre manisk. Eller att jag får nåt projekt att lägga min energi på. Eller att nån vänlig själ uppmärksammar mitt konstiga beteende och ställer en diagnos.

För jag vet fan inte.

//Lina

…så är inte tiden på den här bloggen riktigt sanningsenlig, jag går alltså inte o lägger mej vid två på dagen. Vet inte hur man ändrar heller så det får va så ett tag 😛

// Lina