Linas Blogg

För ungefär ett år sedan tog jag dessa bilder. Jag vet inte hur många test jag tagit under våren 2017 och jag vill inte tänka på hur många tusenlappar jag spenderat på dessa. Testade nog 10 gånger i månaden.

Efter flera flera månader av besvikelser visade äntligen stickorna två sträck. Lyckan i det! Och nervositeten.

Att vara gravid var otroligt ångestfyllt och jobbigt för mig och förlossningen var inte nån magisk upplevelse även om allt gick bra till slut.

Magin kom ett par timmar efter att han kommit ut med ett akutsnitt kl 01.53 efter 12 timmar av meningslösa värkar. När jag äntligen fick hålla om min bebis. Jag ville aldrig släppa honom.

Jag var rädd för att jag inte skulle veta hur jag skulle ta hand om honom när han kom, att jag inte skulle känna den omedelbara kärleken som jag hört talas om.

Men från det ögonblicket när jag kände hans lilla varma, ömtåliga kropp mot min och tittade in i ögonen som är en spegelbild av mina egna så var allt så självklart. Livet blev komplett på ett helt nytt sätt. Jag älskar honom på ett helt otroligt sätt.

Han är det bästa jag gjort, den finaste jag sett. Han är allt och jag är så tacksam över att jag har fått honom. Bästa Philip ❤️

Såg att flera bloggare är i Ystad nu och blev lite nostalgisk. Jag och R var där för två somrar sedan. Det var vår första semesterresa tillsammans och det var sååå mysigt.

 

Idag vaknade vi vid 7.45 och efter frukost gick vi upp till Philips rum och lekte lite. Han älskar att ligga på mage och titta sig omkring och mattan i hans rum är perfekt för detta.

Nu sover P sin förmiddagsvila och jag passar på att läsa bloggar och kolla på youtube en stund. Såg nyss Annie Lööfs tal från Almedalen och kan varmt rekommendera det.

Senare idag ska vi gå på promenad med Anne-Sophie och hennes grabbar. Och ikväll har jag blivit lovad sushi till middag. Längtar redan.

Dopet igår var så lyckat! Är så tacksam för alla fina vänner och familjemedlemmar vi har. Och för att vi har världens duktigaste bebis som var så glad hela dagen.

Jag har inte hunnit gå igenom bilderna i vår kamera än men ni får i alla fall ett smakprov här.

Idag kommer mamma och Anna hit och vi ska baka och fixa till Philips dop på söndag. Jag har börjat lite redan vilket ni kan få en liten sneakpeek på här.

Jag tänker satsa på många små olika vaser med vita och blå blommor. För att få det mer enhetligt knyter jag ett ljusblått sidenband om dem.

Bokstäverna har jag lite olika idéer för så ni får se på söndag kväll vad de användes till.

Idag tog jag och Philip en promenad till Coop för att köpa blöjor. På vägen lyssnade jag på Bianca Ingrossos sommarprat och det var så mycket djupare och ärligare än jag väntat mig. Jag trodde att jag skulle lyssna på lättsam underhållning men det var så mycket mer.

Just delarna när hon beskriver hur det var att växa upp i ett kaotiskt hem och hur hon upplevde föräldrarnas skilsmässa var riktigt jobbiga att lyssna på.

Jag har aldrig riktigt sett mig själv som ett ”skilsmässobarn” eftersom jag var 17 år när mina föräldrar separerade och på väg in i mitt eget vuxenliv. Ett vuxenliv som kom att innebära väldigt mycket ansvar väldigt snabbt i och med separationen.

Jag kände igen mig så mycket när Bianca pratade om att hon kände sig ensam om att ha det bråkigt hemma, man tror ju ofta att alla andra har lyckliga familjer.

Det var extra jobbigt att lyssna när hon berättade hur svårt det var att se sin förälder helt förkrossad efter en separation för den känslan är också välbekant.

Det var många känslor som kom fram och mycket som jag tryckt ner i många många år bubblade upp till ytan.

Den starkaste känslan var att jag aldrig vill att Philip ska uppleva samma saker som jag upplevde när jag var barn. För man är barn även när man är 17 år.

Jag vill aldrig att han ska gå hem från skolan med en klump i magen för att det kan vara bråkigt hemma. Vill aldrig att han ska behöva höra mig och Robert säga elaka saker till eller om varandra och jag vill aldrig att han ska tassa på tå för ingen ska få ett utbrott. Han ska känna att hans hem är en trygg och lugn plats.

Jag är så glad över att jag har helt andra förutsättningar i mitt förhållande än mina föräldrar hade och jag är så tacksam för att Philip får växa upp med två föräldrar som älskar honom och varandra.

Till alla som har eller är på väg att separera vill jag bara säga som Bianca, håll barnen utanför så mycket som det går och försök undvika att prata illa om den andra föräldern när de hör.

Nu har jag precis nattat Philip och ska unna mig och R lite te och choklad i soffan. Våra Temys på kvällarna är en av många saker jag verkligen uppskattar i vår relation. Sån enkel men viktig sak.