Nu är jag arg. Jätte, jättearg. Jag skulle kunna börja gråta så förbannad är jag. Jag fattar seriöst inte varför ALLT ska jävlas. Och varför jag aldrig kan lära mig att man inte kan lita på att något ska bli som man har tänkt sig, att man måste dubbelkolla allt, jämt, att man måste sätta sig själv främst och hela tiden anstränga sig för att få det man vill ha. Fan, jag känner mig riktigt jävla sviken om allt är som det verkar. Men det vet jag ju inte, och lär inte få veta på ett tag heller. Så jag tänker va förbannad ett tag till…
//Lina
Lämna ett svar