Inlägget skulle publicerats igår men hamnade i utkast istället så här kommer det!
God morgon!
Här sitter jag med min förmiddagskaffe och Philip sover. Äntligen är jag tillbaka i mina rutiner igen.
På tal om rutiner så har Philip börjat äta ”riktig” mat. Han har ju nästan bara ätit burkmat innan och när jag har lagat egen mat till honom har han varit otroligt skeptisk om det varit bitar i.
Men nu har det lossnat (hoppas jag) och två dagar i rad har han ätit samma mat som vi andra. Hur gulligt med mammaportion och bebisportion?
Panerad rödspätta med potatis, ärtor och remouladsås.
Pasta med baconsås och broccoli.
Så himla kul att lägga upp fint och fixa med hans mat. Lille plutten.
Igår var jag hos min nya psykolog för första gången eftersom min förra är sjukskriven. Helt ärligt kände jag inte riktigt att vi klickade. Jag har ju varit hos två andra psykologer, den ena när jag var sjukskriven för utmattning och den andra under graviditeten, och jag kände att de styrde samtalet mer och kom med många bra råd.
Igår kändes det som att det mest var jag som pratade om massa osammanhängande saker. Men jag ska gå tillbaka en gång till och se om det känns bättre då, annars byter jag.
Det jag vill få hjälp med är att hantera stress och lära mig att koppla bort stressmoment som jag inte kan göra något åt. Jag känner att de senaste fem åren har innehållit så mycket stress och press både på olika jobb och privat att min stressnivå liksom aldrig sjunker.
Sedan fick jag i uppgift att fundera på varför jag blir sårad av kritik som kommer från människor jag egentligen tycker har fel. Jag har de senaste åren fått mer kritik än någonsin och det tär så mycket på mig att alltid känna mig otillräcklig eller fel. Jag ska också försöka att inte ha dåligt samvete för så mycket.
Hur som helst så känns det bra att ha tagit tag i detta och jag hoppas att vi kommer vidare nästa gång.
Nu ska jag städa undan lite och sedan väntar lunch med bebis och promenad med vagnen. Jag ska testa att gå en längre runda än min vanliga 30 minuters och se vad P säger om det.
Vad gör ni idag?
Elviratrebarnsmamma säger
Först vill jag säga att jag följt din blogg i några år. Vad jag inte kan förstå är hur du kan kämpa emot hela tiden. Du skriver nu att du mått dåligt i 5 år och vad jag kan läsa mig till har du och R varit tillsammans i 5 år. I mina ögon låter det som att du inte trivs med att vara i en familj med honom och hans barn. Utan vill ha en egen med honom och lilla P. Vem försöker du lura? Dig själv eller dem? Vad jag också kan läsa mellan raderna i tidigare inlägg så verkar du inte trivas i veckorna när Rs barn är hos er… har jag fel? Du kanske skulle börja acceptera dem och acceptera att R haft ett liv innan dig. Det är mitt tips till dig. Försök göra något bra av det istället för att kämpa emot hela tiden, hans tidigare barn ingår i Rs liv också lika mycket som du och lilla P.
Förstå, acceptera och förändra är mitt råd
Lina säger
Hej! Först och främst vill jag rekommendera att du slutar läsa min blogg, du verkar nämligen tolka in en massa egna felaktiga saker i det jag skriver. Vem vet vad mer du kan missuppfatta tänker jag…
Nu är det så här att för lite mer än fyra år sedan blev jag sjukskriven för utmattning för första gången. Jag hade nämligen jobbat alldeles för mycket lite för länge.
Jag känner inte att jag på riktigt har kommit ur den utmattningen än och kämpar dagligen med att hantera det och mina känslor kring stress och trötthet. Ibland blir det för mycket i huvudet och då vill jag bolla det med ett proffs.
Att du har vävt ihop en helt egen historia om någon du inte ens känner säger mer om dig än om mig. Så jag känner att du nog ska lägga lite mindre energi på att tolka mina blogginlägg och lite mer energi på ditt eget liv.
Trevlig helg!
linn lissel säger
Så jobbigt att inte klicka med psykologen…. jag har också kämpat med att hitta rätt, har nog fortfarande inte gjort det men skönt att prata med någon utomstående 🙂