Mitt förhållande till julen

I år känner jag verkligen noll julstämning. Klapparna är köpta, maten också, och vi har planerat helgen så att vi ska spendera tid både med min familj och med Roberts. Jag är dessutom ledig hela julhelgen. Jag borde känna mer julstämning än någonsin men det är snarare tvärt om. Jag ser julen i år som ett projekt som jag helst vill klara av och vara klar med så jag kan gå vidare till 2017.

Det kommer säkert att bli jättemysigt när vi väl är där men just nu har jag noll förväntningar. Vilket kanske är bra för förra året hade jag väldigt höga förväntningar och fick en jul kantad av massa onödigt drama som jag verkligen inte behövde eftersom jag inte mådde helt toppen och var lite extra känslig. Just drama och konflikter (framförallt andra människors) hoppas jag att jag slipper i år för de enda tårar som hör hemma på julafton är glädjetårar. Nu var inte hela förra julen jobbig utan bara stundtals men ändå, ingen ska behöva uppleva julen med en stressad klump i magen.

Jag hoppas att julen i år blir lugn och skön och att vi får tid att bara mysa och njuta istället för att stressa. Jag tänker att det är helt okej som vuxen om julen inte är magisk varje år utan bara helt ordinär. Jag ska klä granen hemma i eftermiddag och slå in de sista paketen så kanske julstämningen infinner sig. Det är bara så svårt att komma i rätt stämning när det hela tiden känns som att något fattas.

Hur som helst så är ju julen mest till för barnen så jag hoppas att de kommer tycka att julen är mysig.