God förmiddag!
Jag har försökt få till ett blogginlägg i flera dagar nu och har massor av opublicerade utkast som jag inte orkat fortsätta på.
Har försökt skriva glada och positiva vardagsinlägg, ta fina bilder och sprida lite härlig stämning. Men vet ni, just nu går det inte.
Den här semestern har hittills inte varit särskilt bra. Det svider att erkänna det men så är det och jag tänker att det kanske kan vara bra att våga erkänna det. Att inte försöka dölja verkligheten med en solig fasad av sommarlovsglada barn, rosevin i kvällssol och glass och jordgubbar.
Visst har det funnits bra stunder men det känns som att det varit stressigt, bråkigt och dålig stämning största delen av tiden och det har helt nött bort min motivation.
Badrumsrenovering som drog ut på tiden, en bebis vars rutiner helt spårat ur, bråk med missnöjda barn, bråk med sambo, irritation för att ingen vill samma saker, förkylning hos bebis och mamma och nu senast en rättsprocess med en galen människa i vår omgivning.
Jag vet att man inte kan förvänta sig att en hel semester ska flyta på friktionsfritt men det vore så skönt att få några lugna dagar utan drama, irritation och bråk. Men det verkar omöjligt.
Nästa år kommer jag inte att ta ut en långsemester på sommaren utan bara enstaka veckor här och där om man ska åka bort för det blir aldrig den där avslappnade semesterlunken som man tänker sig hemma.
Så, nu har jag lättat mitt hjärta lite och hoppas att jag kanske hjälper någon att känna sig mindre ensam i sitt semesterkaos. Det är ju lätt att man (som jag) känner sig misslyckad när alla andra verkar ha det underbart och man själv helst vill ligga kvar under täcket.
Hej! Hm min semester kan sammanfattas typ som semestern i från helvetet. Inget blev eller blir som planerat… Men detta kommer att göra att man i höst kommer att ha något att reflektera över och se mer ljust på julledigheten..
Tror vi är flera som känner igen oss.. Det är lätt att ha höga förväntningar på semestern. Hos oss händer det lite för lite…sambon jobbar och jag har hand om lillkillen själv. En tvååring med som alla i den åldern hur mycket energi som helst..
Jag gillar din blogg, kul att följa din vardag. Hoppas du får några fina dagar tillsammans med din familj.
Nej usch vad tråkigt, men helt normalt att känna sig stressad och besviken när semestern inte blir den där drömsemestern man tänkt sig 🙁 Jag är sån att jag sällan njuter av hemmasemester, det blir för mycket vardag och städ/tvätt som förtar känslan, så jag håller med om att ett par tre veckor i samband med en resa är det bästa 🙂 Gillar att du ärlig !
Förstår dig helt! Samma här hemma. Läggs så mycket press på att det ska vara en ”åh så härlig semester” men alla bara bråkar och jag blir galen.
Och gällande er rättsprocess. Hang in there! ♥️
Bra skrivet inlägg! Med sociala medier är det lätt att tro att ”alla andra” har det så härligt och lätt konstant. Men så är inte livet! Mina bästa dagar denna semester har varit i svärfars stuga när jag och lillskrutt utforskat närområde och traktorvägar med vagn medan maken legat med huvudet under vasken med sönderfrusna rör. Toppen hade det ju varit om han vart med oss men så är livet. Absolut bästa under en av dessa promenader var när lillskrutt pekar på kohagen med kalvar och glatt säger ”katt” (första ordet).