Utan dig, ingen mig

Idag har vi haft fullt upp med besök, dop och middag. Men mer om det imorgon. Nu ville jag bara dela med mig av något jag tänkte på idag.

När jag är någonstans med Philip och någon annan håller honom en bit ifrån mig eller om han ligger i vagnen så har jag så svårt att koncentrera mig. Jag lyssnar hela tiden efter honom och känner mig ”halv” utan honom.

Det är som att jag inte kan slappna av och fokusera på ett samtal när jag hela tiden har ena örat och ögat riktat mot honom. Känner att jag måste hålla koll hela tiden.

Det handlar ju inte om att jag inte litar på andra, jag känner bara att vi är så nära hela dagarna och hela nätterna så när vi är ifrån varandra känns det som att något fattas. Vet inte riktigt vem jag är längre när jag inte håller i bebis.

En del av mig känner att jag behöver bli bättre på att släppa honom till andra och en annan del av mig vill bara ha honom klistrad mot mig dygnet runt. Fina lilla älsklingsbebis.