Ikväll föll det som jag trodde var hela min värld ihop. Vet att man inte borde blogga och facebooka om sånt här men då slipper jag ju prata om det. Finns i och för sig inte så mycket att säga.
Den jag älskar mest av allt älskar inte mig längre.
Inget drama, inga bråk, ingen otrohet. Bara ett fruktansvärt, hemskt, oväntat slut.
Det finns ingen ilska, inga tårar kvar, ingenting. Bara en enda stor tomhet.
Jag har sagt förr att jag har gått sönder men alltid limmat ihop mig själv, det har varit min styrka. Att jag alltid går vidare.
Men nu.
Nu vet jag ärligt talat inte om det går.