Jag har ju bestämt att den här bloggen inte ska innehålla massa irritation och negativ energi samt att det inte ska bli någon klagomur där jag skriver om allt som är jobbigt. Men nu måste jag avreagera mig lite och ta upp ett par saker som folk verkar ha bekymmer om.
1. Ja jag har två katter. I en etta. En stor etta. Där vi inte ska bo förevigt. Max över vintern om jag får bestämma.
2. Nej jag försummar inte Lily för att jag har skaffat Leon.
3. Jag är inte elak och ”låser ut dem”, de vill gå ut frivilligt.
4. Jag släpper in dem när jag hör att de jamar. Ibland kanske jag inte hör det för att jag är på jobbet/i duschen/sover men då dör de inte av att vara ute en extra timma eller två.
5. Jag är inte elak för att jag har katter i stan. Det är minimalt med trafik här och en skogsdunge där de brukar vara så det går ingen nöd på dem. Har dessutom trädgård.
7. De är inte ensamma mycket bara för att jag jobbar, jag lämnar dem ALRDIG mer än max 12 timmar (när jag är hos Danne) och då har de mat, vatten och låda att gå på. Oftast är min bror kattvakt.
6. Det är inte det minsta synd om mina katter på något sätt.
Jag känner att folk har så mycket fördomar och tankar att jag måste dela med mig av detta. Jag kan ju uppenbarligen inte göra rätt, om jag säger att jag har innekatter tycker folk att jag är djurplågare och om jag säger att de går ut i stan gnäller folk för det. Om jag har en ensam katt är det synd om den för att den är ensam och när jag skaffar en till är de för många.
Jag orkar inte! Sluta bry er och ta tag i era egna liv istället!
P.S. Lily och Leon hälsar att de inte lider särskilt mycket, Lily har precis ätit en stor portion tonfisk och ligger i mitt knä och tvättar sig och Leon är ute och charmar grannens barn och blir klappad och lekt med. Båda är väldigt nöjda!
