Linas Blogg

Såhär blev det med de nya bäddsetten från HM. Är verkligen jättenöjd. Den fina tavlan är från Desenio och min tvåårspresent från Robert.

Igår hämtade världens snällaste sambo mitt efterlängtade paket från HM Home. Är så nöjd med alla sakerna och lovar att visa fler bilder när allt hamnat på rätt plats.

Favoriterna är lakanen i petroleum. Såå fin färg!

Igår (Lördag) hade vi kalas eftersom jag fyllde år i veckan. Jag hade bakat hallongrottor och Schweizernötsnitt samt gjort denna tårta med 6 bottnar, kokosmousse, geléhallonmousse och lemon curd. Dekorerade med hallon och massa kokos. Fick kasta på kokosen på sidorna vilket resulterade i kokos på hela köksgolvet. Men gott blev det.

Fick så himla fina och bra presenter, blev helt rörd av hur mycket alla hade ansträngt sig. Missade dock att fota de fina salladsbesticken i guld som jag fick, men de kommer garanterat att komma med på bild i andra sammanhang.

Leon var kalasfin i fluga.

Efter kalaset och den efterföljande disken blev det kinamat och och soffmys. Vissa av oss var tröttare än andra, hehe.

Idag började dagen med långfrukost, sen bar det iväg till stallet och denna lilla ponny som var blöt och kall när jag kom. Tur att jag hittade ett supertjockt täcke på Hööks förra veckan så hon slipper frysa i fortsättningen.

Två andra som slipper frysa är Signe och Saga, som har fått flytta in i uterummet idag. Skönt att de slipper vind och regn nu.

Efter att ha varit på kalas nr 2 för helgen hos Martin och Helen så åkte vi hem och R tog sig an byte av däck när jag lagade mat. Det blev lammfärsbiffar fyllda med chevre, rostade rotfrukter och gräddsås. Kombinerade med en kryddig Bordeaux från -04 som var riktigt god.

Nu ligger jag i soffan, dricker ett glas vin, kollar på Youtube och njuter av lugnet. Har haft en så himla mysig helg.

Behöver lite ny inspiration nu känner jag. Är inne i nån tröttperiod när jag helst bara vill sova hela tiden. Det har säkert att göra med vädret och tidsomställningen. Men det är jobbigt att känna sig seg och oinspirerad hela tiden. Det känns som att livet står stilla men ändå går för fort om ni förstår hur jag menar. Jag jobbar, städar, äter, sover typ. Alla dagar flyter ihop till nån grå massa och det känns inte som att jag kommer någonstans. Är rädd för att vakna upp och inse att jag är 35 och livet fortfarande ser ut såhär. Nu är det ju långt till dess, men ni kanske förstår känslan.

Jag vill så mycket men allt känns så långt borta. Jag har inget emot att vänta, men då ska det vara till ett specifikt tillfälle, något man kan räkna ner till. ”Nästa vecka”, ”den 7 oktober” , ”om 30 dagar” etc. Jag klarar inte av när saker befinner sig flytande ”Någon gång i framtiden”, det är det VÄRSTA som finns. Jag vill ha tidpunkter jag kan ta på.

Värst av allt är ju att vänta på saker som man inte vet ifall de kommer att inträffa eller inte. Det finns ingen garanti för att vi hittar ett nytt hus, ingen vet om jag kommer kunna ta mitt jävla körkort, och jag har noll koll på hur livet ser ut i framtiden. Det skrämmer mig.

Man har ju vad vi vet bara ett liv och jag vill maxa mitt så mycket det bara går. Jag vill inte slösa bort min tid på onödiga saker som inte spelar någon roll i slutänden. Jag vet ju precis vilken sorts liv jag vill leva, jag ska bara försöka hitta en väg dit.

Jag gillar ju att planera och längta till saker, det är ju halva grejen. Jag drömmer om att planera mitt drömbröllop, att renovera och inreda ett nytt hus, göra upp semesterplaner och så vidare. Men det går ju inte att planera något som inte ligger i en överskådlig framtid, det känns så onödigt.

Jag har länge tänkt att jag ska börja göra som tvillingarna Lagergren, som gör tvillingpoddden, och börja säga mina drömmar högt för då jobbar man undermedvetet mot dem mer aktivt. Men jag är så rädd för att bli besviken att jag har börjat hålla tyst om en hel del av mina drömmar, för att jag inte orkar ta striden när jag blir ifrågasatt eller värst av allt, få höra att mina drömmar är helt ouppnåeliga.

Mina största delmål i livet var att ha hunnit med någon slags karriär, giftermål, bil- och husköp och barn innan 30, helst innan 28. Det kanske låter töntigt men det gör lite ont att det inte blev så. Jag fattar ju att livet inte slutar vid 30 men på torsdag fyller jag 28 och har inte gjort en enda av de sakerna så jag känner att jag ligger efter. Håller mina tummar för att lyckas hitta ett hus nästa år, så att en bit faller på plats åtminstone. Ett körkort borde jag kunna prestera på två år också kan jag tycka.

Nu ska jag sova, och hoppas att jag känner mig lite mer motiverad imorgon.

När jag kom hem från jobbet i fredags väntade detta:

Så himla mysigt att bara sitta i soffan, äta massa gott och prata med den finaste jag vet.

I present fick jag den här underbara tavlan från Desenio som jag har velat ha jättelänge. Passade perfekt i sovrummet.

Jag gav R ett presentkort så i vår ska han få provköra en Ferrari eller Lamborghini.

Vi hade en jättemysig årsdag och jag är så glad över att ha en sambo som verkligen anstränger sig och fixar så fint.

Nu tycker jag att han kan komma hem från Lidköping och göra te åt sin förkylda flickvän 😉

Usch, ibland skulle jag bara vilja byta immunförsvar med någon som faktiskt har ett.

Igår fick jag ett magkatarrsanfall på jobbet och fick åka hem och idag är jag genomförkyld.

Robert är bortrest med jobbet i två dagar så jag ska ägna dem åt att bara vila och bli frisk tills han kommer hem,

Tröstar mig med te i sängen (OBS, gammal bild)