Linas Blogg

När jag var barn pratade vi aldrig om vikt hemma. Jag hade ingen aning om vad som var nyttigt eller onyttigt, vad man gick upp i vikt av eller vad som var dåligt att äta.

Vi åt hemlagad husmanskost, alltid grönsaker till maten och snabbmat kanske 4 gånger om året. På riktigt. Vi åt på McDonalds varje skolstart, pizza kanske när någon fyllde år eller när det fanns något att fira. Men det kunde gå ett år utan snabbmat hemma när jag var liten. Godis fick vi på lördagar och vi fikade kanske 2 dagar i veckan.

Min familj har alltid rört sig mycket. Båda mina föräldrar hade fysiska jobb, mamma cyklade överallt och när vi barn blev äldre gjorde vi också det. Jag började rida när jag var 9 och i tonåren red jag 3-4 dagar i veckan, dansade 1 dag och cyklade minst 7 km om dagen, ofta mer när jag skulle till stallet.

Givetvis var jag aldrig överviktig. Trots att jag alltid älskat mat och godsaker och alltid ätit mycket så rörde jag mig massor och var alltid smal utan att ens tänka på det.

I gymnasiet började medvetenheten kring vikten. Nästan alla tjejer pratade mat, vikt och träning. När mina föräldrar skildes och pappa flyttade (mamma har inget körkort) cyklade/gick jag ännu mer och jag red ibland 2-3 hästar per dag när jag var i stallet.

Jag var jättesmal. Men fattade det inte själv. För jag började jämföra mig med de som var ännu smalare, ännu längre och med helt annan kroppsform. Alla kommentarer jag fick om min kropp tolkade jag negativt. När en kille frågade om jag simmade mycket för jag hade så muskulösa axlar slutade jag gå i linne för en lång tid. När jag fick en liknande kommentar om mina armar började jag hata dem för att de var ”stora”.

Jag har sedan gymnasieåldern tyckt att mina lår är alldeles för stora, även när jag hade storlek 25 i jeans. Jag har avskytt min mage och längtat efter att fettsuga min dubbelhaka.

Hur sjukt är detta?

När jag gick ut gymnasiet hade jag storlek XS i kläder, ändå satte jag upp förbud och regler kring mat. Som jag oftast bröt eftersom jag älskar att äta. Och då kände jag mig dålig. Dålig och tjock. Fast jag vägde 52 kg.

Några år senare flyttade jag till en annan stad och började plugga. Här byttes de dagliga cykelturerna mot 5 minuters promenad till skolan, ridningen försvann och jag levde på skräp, godis och alkohol. Resultatet blev 10 kg upp på tre månader och plötsligt passade inga kläder längre och jag gillade inte det jag såg i spegeln.

Jag gick ner på ett hälsosamt sätt med träning och bra kost men sedan dess har jag varit livrädd för att gå upp igen. Jag kände mig aldrig riktigt nöjd efter det. Mellan 2012-2017 pendlade jag mellan 54-60 och såg ut som på bilderna nedan.

Hur kunde jag tycka att det var fel på den kroppen? Varför tyckte jag att jag behövde vara ännu smalare, ännu mer vältränad, ännu snyggare? Varför var jag i perioder besatt av att utesluta kolhydrater, träna varje dag och gå ner i vikt?

Mitt nyårslöfte i år är att skapa en sund relation till min kropp. Ja, jag vill gå ner i vikt men inte genom extrema metoder eller hets. Jag vill gå ner och sedan hitta en balans.

Mitt största mål är att våga känna mig nöjd när jag nått min målvikt. Inte tänka att jag borde gå ner mer eller känna mig dålig om jag äter en bulle till fikat.

Sunda vanor, here I come.

Fredagen började med att min mamma kom hit och passade Philip ett par timmar när jag var inne i stan på ett möte. Det gick jättebra att ha barnvakt och både bebis och mormor hade haft jättekul. Mamma tog så gulliga bilder på deras promenad.

På kvällen var jag sugen på att lyxa till det så jag tände massa ljus och så drack vi champagne och pratade om allt möjligt när Philip somnat. Så mysigt. Hur fina rosor förresten? Fick dem av R som fredagsbukett.

Min lördag började med sovmorgon vilket var otroligt skönt eftersom Philip bestämde sig för att vara vaken mellan 02.45-04.30. Det har bara hänt ett par gånger sedan han föddes men är så frustrerande. Men skönt att sova ut till 10.

Vi hade en sååå lugn och skön dag. Det enda vi gjorde var att slappa hemma, gå en promenad och gå till gungorna med Philip. R har ju inte varit med där innan så det var dags nu. Det var så härligt att stå i solen med en termos med kaffe och titta på mina fina, glada killar. Bästa på länge!

På kvällen åkte R iväg till en kompis och jag och Philip passade på att bocka av lite på min ”to-do” lista. Jag planterade om två krukväxter, städade badrummet nere och tvättade. Sedan var det dags för välling och gos i soffan.

När lilla P somnat poppade jag popcorn och tog fram godis. Såg slutet på På spaning med Bridget Jones och sedan I hennes skor. Jag älskar att se om filmer jag redan sett.

På söndagen var det Roberts tur att få sovmorgon så jag och Philip gick upp vid 7. Tyvärr hade han en dålig natt till och var vaken mellan 4-5.30 så det var en trött mamma. Men fixade god frukost ändå och bebis var glad.

Söndag är riddag (oftast) så jag följde med Malin ut till hästarna. Det blev en jättehärlig ridtur trots att det snöade. Miljön på Malins nya ställe är helt underbar. Jag red Yozora som var sååå snäll och duktig. Jag har varit lite rädd för henne innan eftersom hon är så stor men efter igår måste jag säga att hon är supermysig. Bilderna stal jag från Malins Facebook ;).

När jag kom hem var det dags att byta och åka på kalas för Roberts farfar som fyllde 95. Är så imponerad av honom, 95 år och så pigg och alert. Philip älskar sin gammelfarfar och det är så gulligt att se hur glad han blir när de träffas.

Efter kalaset gick jag en välbehövlig långpromenad med Helen och Anne Sophie och efter promenaden drack vi te hemma hos mig till 21.30 på kvällen, vi hade mycket att prata om haha.

Precis som så många andra har jag bestämt mig för att ta tag i min kropp nu i januari. Jag har fortfarande en hel del gravidkilon att tappa och känner att det är dags nu.

Den 1:a januari hade jag 13,8 kg kvar till vikten innan jag blev gravid. Efter ca två veckor med mer grönsaker, mindre kolhydrater, mycket mindre snacks och godis samt mer motion har jag tappat 2,2 kg. Det känns som en bra start och jag är så peppad på att fortsätta.

Mitt första mål är att räknas som normalviktig igen, just nu ligger mitt BMI inom ”överviktig” och det känns inte bra. Så nu ska ca 6 kg bort till att börja med. Sedan är målet att tappa ytterligare 5 kg för att vara tillbaka till ”innan Philip vikten” och till sist 3-4 kg för att vara tillbaka där jag trivs som bäst.

Jag tänker att jag ska väga mig varje fredag och dela med mig av resultatet här så att jag inte tappar motivationen.

 

Ett hjärta i frukostgröten måste ju betyda att det blir en bra dag, eller hur? Jag fick dessutom sovmorgon till 08.00 eftersom bebis vaknade 06.00 och sedan somnade om runt 07. Så skönt!

Solen skiner, P har ätit frukost och vi har satt igång en tvätt. Nu ska jag göra en smoothie och titta på Mimi Höglins senaste vlogg.

Idag ska vi gå en promenad, gunga, slänga skräp på återvinningsstationen och fortsätta rensa i min walk in. Igår packade jag ihop en hel flyttkartong med kläder som är för små men som jag ändå vill spara, samt en kasse som ska säljas på Tradera.

Vet inte om det är solen eller den extra timmen med sömn men jag är mycket piggare idag än på länge. Härligt!

I helgen som var tog jag och R äntligen tag i köket. Vi har känt ända sedan vi flyttade in att det inte varit någon organisation i skåp och lådor så nu städade vi och gjorde om.

Det var sååå skönt när vi var klara. Vi har fortfarande tre skåp kvar men de ska jag ta tag i i veckan.

Jag älskar att vi rensat ut en del och hittat en vettig struktur där man ser direkt vad som finns i lådorna.

Har börjat titta på ”konsten att städa” på Netflix och blivit så inspirerad. I helgen som kommer ska jag ta tag i husets värsta rum, min blivande Walk in closet som ser förjävlig ut.

Tycker ni om att rensa och organisera?

 

Jag känner mig lite oinspirerad just nu och vet inte riktigt vad jag ska skriva om. Vad vill ni läsa? Vilka inlägg gillar ni mest? Kommentera gärna 😃