Linas Blogg

I fredags fixade jag hemma och strök bland annat Philips skjorta till dopet. Det är något visst med en härligt krispig nystruken, vit skjorta.

Jag och R har månadsdag den 21:a så jag fick den här fina buketten samt sushi från mitt favoritställe. Så härligt. På kvällen hade R en kompis här och jag kollade på serier och åt choklad efter att jag hade nattat Philip.

På lördagen vaknade min bebis och var så här glad. Då blir man automatiskt på bra humör själv.

På förmiddagen kom Cajsa och hälsade på. Som jag har längtat! Philip fick så fina kläder och tackade för dem genom att smaka lite på sin gudmor. Om ni undrar över hans olika outfits så kom ett blöjbyte emellan och då byttes även kläderna.

När Cajsa åkt hem var det dags för dop. Det var så fint i kyrkan och väldigt mysigt dopfika efteråt. Jag hade lilla Herman framför mig i kyrkan och han kan ju vara bland det sötaste jag sett.

Efter dopet åkte vi och hämtade ett av de stora barnen som varit på kalas och skulle vara hos oss extra över helgen. Sedan blev det middag hos Pontus och Anne Sophie. Anders och Jimmy följde med hem till oss efteråt så killarna hade TV-spelskväll. Jag kollade lite på youtube och gick och lade mig tidigt.

Vår söndag blev inte riktigt som planerat men var ändå mysig. Vi hängde mest hemma och tog en liten promenad i solen.

På eftermiddagen hamnade jag som ni vet i en onödig diskussion om Philips sovrutiner och blev riktigt ledsen. Så tråkigt att det ska förstöra en mysig kväll. Men ryckte upp mig efter ett tag och åt middag med R. Det blev halloumi-carbonaran som är min nya favorit.

Avslutade kvällen med en långpromenad med Helen och Anne Sophie. Så skönt att gå riktigt fort och prata av sig alla irritationer.

Eftersom måndag numera också är helgdag för oss så får den också vara med här. Jag fick sovmorgon till 9 vilket var sååå skönt. Sedan var det en väldigt snäll liten bebis som först sov middag och sedan lekte på sin matta när jag gjorde mig i ordning.

 

Vid 13 mötte jag upp min mamma på stan. Hon skulle passa Philip när jag var på bankmöte och efter det åt vi lunch på Tant Grön. De hade en ny sallad med rökt lax och potatis som var såååå god. Philip fick testa att sitta i egen stol.

Dagen avslutades med storhandling och kräft rolls till middag.

Jag måste ha de finaste och snällaste bloggläsarna! Tack så mycket för alla snälla och peppande kommentarer i förra inlägget. Det betyder mer än man kan tro.

Är så glad över den fina stämningen här inne, aldrig några elaka kommentarer. Bara pepp och det gör mig så glad.

Ett inlägg om helgen kommer senare idag, nu sover Philip, tvättmaskinen är igång och jag ska unna mig en kopp kaffe och ett avsnitt Vampire Diaries. Sista säsongen finns på HBO nu.

Gammal bild från den här tiden förra året.

Ni vet när man har en bild av hur en helg ska vara, man planerar, ser framför sig och när vardagen känns lite tuff så tar man ett djupt andetag och visualiserar helgen framför sig.

Den här helgen blev inte som jag tänkte mig. Den har inte varit dålig, verkligen inte. Men jag har inte varit på topp. Jag har varit så otroligt trött och känt mig lite ledsen.

Dagarna har gått bra, dopet var jättefint och de var sååå kul att Cajsa kom hit. Men kvällarna har inte varit det jag hoppades.

Jag har inget emot en oplanerad kväll då och då men att sitta ensam i soffan och äta cheese balls och sedan gå och lägga sig vid 22 är ingen dröm två kvällar i rad.

Hoppades på en riktigt mysig söndagkväll men  hamnade i en diskussion på dagen som förstörde mitt humör helt. Ville helst bara gå och lägga mig med Philip redan kl 18 men ryckte upp mig och gick en långpromenad med Helen och Anne Sophie istället. Så välbehövligt att komma ut lite.

Imorgon ska jag ta tag i livet igen. R är ledig så jag ska försöka hinna åka ner till stan och fixa lite bankgrejer på dagen om han kan ta Philip lite. Sedan är jag sugen på att storhandla.

Jag ska testa ett nytt matschema med Philip också och se om det gör att han sover bättre på natten. Nu äter han var fjärde timme på dagen och vaknar alltid runt 4 och vill ha mat. Jag tänkte testa att ge mat var tredje timme istället så han får alla dygnets 5 mål på dagen och se om det funkar.

Jag tycker att det är så svårt att veta hur man ska göra bäst med maten och sömnen. Jag har ju bara gått på känsla innan och gjort det som har funkat bäst. Vissa dagar flyter allt på jättebra men vissa dagar är det svårare.

Jag har ju varit nöjd så länge jag har hittat rutiner som både håller Philip nöjd och gör att jag får så mycket sömn som möjligt för att orka med men överallt hör jag om barn som sover hela nätter i egen säng och till och med i eget rum, barn som sover trots höga ljud och barn som vem som helst kan natta vart som helst. Så nåt har jag ju gjort fel eftersom Philip nästan bara vill somna hos mig och  vill komma upp till mig varje natt. Ibland bara några minuter och ibland flera timmar.

Jag antar att det finns massor med sätt att lära barn att sova i egen säng men för mig är det absolut inget alternativ att prova någon metod som innebär att han ska vara ledsen. Ser hellre att han somnar bredvid mig och att jag lyfter över honom i sin säng.

Sen känner jag inte att jag är redo att ha honom sovandes i ett annat rum än. Jag känner fortfarande på honom så att han andas flera gånger per natt och jag känner att om han sov i eget rum skulle jag inte göra annat än att springa fram och tillbaka för att vända honom när han hamnar på mage, stoppa in nappen eller trösta när han drömmer mardrömmar.

Måste jag vara redo? Är det så fel att han sover med mig? Bäddar jag för ett eget helvete när jag inte tvingar honom att sova i sin egen säng hela nätterna? Hur gör andra?

Jag har så många frågor och en del av mig vill inte ens ha svar. Jag orkar inte höra att jag gör fel för jag känner att jag är i en fas i livet där jag inte har någon energi över för att genomföra några ”sova -hela-natten-kurer” eller ha läggningar som tar timmar för att han måste somna i egen säng. Jag vill bara göra allt så smidigt och smärtfritt som möjligt.

Idag har vi haft fullt upp med besök, dop och middag. Men mer om det imorgon. Nu ville jag bara dela med mig av något jag tänkte på idag.

När jag är någonstans med Philip och någon annan håller honom en bit ifrån mig eller om han ligger i vagnen så har jag så svårt att koncentrera mig. Jag lyssnar hela tiden efter honom och känner mig ”halv” utan honom.

Det är som att jag inte kan slappna av och fokusera på ett samtal när jag hela tiden har ena örat och ögat riktat mot honom. Känner att jag måste hålla koll hela tiden.

Det handlar ju inte om att jag inte litar på andra, jag känner bara att vi är så nära hela dagarna och hela nätterna så när vi är ifrån varandra känns det som att något fattas. Vet inte riktigt vem jag är längre när jag inte håller i bebis.

En del av mig känner att jag behöver bli bättre på att släppa honom till andra och en annan del av mig vill bara ha honom klistrad mot mig dygnet runt. Fina lilla älsklingsbebis.

Jag förstår inte hur veckorna kan gå så snabbt.  Det känns som att det var måndag igår. Min rygg känns lite bättre idag och då blir även humöret bättre.

Dessutom sov jag en stund med Philip på förmiddagen så nu är jag hyfsat pigg. Har gjort en stor kopp kaffe och sitter och väntar på min pappa som kommer hit om en stund.

Idag står städning av badrum på schemat. Vi får besök i helgen av Philips gudmor och gudfar, det ska bli så mysigt.

Imorgon ska vi på dop för lilla Ronja och på kvällen vet jag inte riktigt. Det är Tjustgalan den här helgen och vi hade tänkt gå på den men ändrade oss. Jag är inte redo för en helkväll iväg från Philip.

Så vi bokade in en middag på nyöppnade Slottsholmen istället men så dök det upp lite andra saker i veckan så nu bestämde vi oss för att vara hemma den här helgen.

Jag tänker att det finns tusen lördagkvällar vi kan gå ut och äta middag och Tjustgalan är varje år. Vi behöver inte göra något av det just den här helgen. Jag vill inte lämna Philip till barnvakt på kvällen än.

Även om det är min mamma som jag litar på till 100 % så är inte Philip van vid att någon annan lägger honom och jag vill inte att han ska vakna och vara ledsen och så är inte jag där. Hans trygghet är viktigare än mina nöjen.

 

Jag är så otroligt trött på min kropp just nu. Det känns som att jag alltid har ont någonstans och det är så frustrerande.

De senaste 4 veckorna har jag varit överansträngd och haft nån inflammation i lederna i både händer och fötter. Jag har haft så ont att jag har behövt äta värktabletter flera gånger om dagen. Vissa dagar kunde jag knappt gå i trappan hemma. Så promenader var bara att glömma.

Nu när det äntligen gått över så har jag fått ryggskott igen. Jag trampade snett och ryckte till igår när jag och mamma var ute och gick och sedan stod jag upp och höll Philip i en timme på kvällen. Så inatt när Philip vaknade vid tre och ville ha mat höll jag på att inte ta mig upp ur sängen.

Att han sedan var ledsen och sov oroligt resten av natten gjorde inte saken bättre. Det är inte skönt att lyfta honom upp och ner ur sängen. Det hela toppades dessutom med att han kräktes, först på mig + golvet (så härligt att böja sig ner och torka bort det) och sedan i min säng.

Fick gå ut och sätta mig i soffan en stund då och bara andas en stund. Var så nära att bara ge upp och börja gråta för att jag var så trött, hade så ont och dessutom hade en nerspydd säng och en ledsen bebis.

Vid 06-tiden somnade P om ordentligt och så även jag. Sedan vaknade vi vid 8 så det var två välbehövliga timmar.

Känner inte att jag varit nån rolig mamma idag, det har mest blivit soffmys för oss. Tog mig inte ut på promenad ens. Jävla rygg.

Jag borde bara ta tag i min kropp nu. Gå till någon kiropraktor eller sjukgymnast och göra upp med rygg och höfter efter graviditeten. Det känns som att allt sitter snett.

Blir så frustrerad för jag vill verkligen börja röra mig mer. Cykla, springa, rida. Men det går ju inte när något gör ont hela tiden. Så sjukt tråkigt.

Är det fler som haft problem med värk efter graviditeten?